Böcker vi läst tillsammans - nästan alla...

Bartimaeustriologin - Amuletten från Samarkand
Bortom Spiderwick 1 – Najadens sång
Bortom Spiderwick 2 – Ett jätteproblem
Bärnstenskikaren
Den skarpa eggen
Det levande slottet
Doktor Proktor och världens undergång. Kanske
Drakryttaren
Ett spöke för mycket
Fablehaven - den förbjudna skogen
Guldkompassen
Harry Potter och de vises sten
Hicke Hiskelig - Hur du (nästan) korsar Atlanten
Hicke Hiskelig - Hur du blir en riktig hjälte
Hicke Hiskelig - Hur du blir pirat
Hicke Hiskelig - Hur du pratar med drakar
Hicke Hiskelig - Hur du stjäl en potatis
Hicke Hiskelig - Hur du tränar din drake
Igraine den modiga
Krigarprinsessans hemlighet
Larklight
Lejonpojken
Lejonpojken 2 - Jakten
Lejonpojken 3 - Uppgörelsen
Löjliga familjerna
Mio min Mio
Nabus bok
Ronja Rövardotter
Septimus Heap - Alkemisten
Septimus Heap - Elden
Septimus Heap - Magi
Septimus Heap - Mörkret
Septimus Heap - Sirenen
Septimus Heap - Skuggan
Septimus Heap - Sökandet
Skuggan över stenbänken
Skuggan över stenbänken
Skulduggery Pleasant del 1
Skulduggery Pleasant del 2 - en lek med elden
Skulduggery Pleasant del 3 - de ansiktslösa
Spiderwick 1 – Vättar i väggen
Spiderwick 2 – Stenens öga
Spiderwick 3 - Lucindas hemlighet
Spiderwick 4 - Järnträdet
Spiderwick 5 – Mulgaraths vrede
Spökjägarna får det hett om öronen
Spökjägarna och den blodiga baronessan
Starcross
Vargbröder
Vargbröder - Demonernas port
Vargbröder - Havets fångar
Vargbröder - Jagad av klanerna
Vargbröder - Ondskans schaman
Vargbröder - Vålnadernas berg

This is the end my friend

Sista boken om Septimus Heap är utläst och därmed är det definitiva slutet för denna blogg kommen. Och det är dags. Sonen hängde inte med till slutet, Septimus sista äventyr lockade inte tillräckligt mycket. Dottern och jag läste ihop och kommer nog fortsätta att göra det lite till men vår lilla "bokcirkel" finns inte kvar. Sista boken om Septimus kändes också litet trött. Den knöt bara delvis ihop säcken och ett problem under läsandets gång var att både Sara och jag glömt en del som hänt i de andra böckerna. Böckerna innehåller ett myller av människor och spöken och eftersom inget personindex finns så är det lite knepigt att hålla ordning på alla. Jag hade önskat en något kortare, tätare historia och lite utförligare om vad som hände våra hjältar.

I stort sett har ändå Septimus med vänner (och fiender) varit en mycket angenäm bekantskap och rekommenderas både som högläsning och att läsa själv men då bör man nog vara något äldre än 11 som dottern är.

Återstår bara att skriva ut och spara bloggen, tacka barnen för alla roliga, härliga läsupplevelser och säga hej!

En era är (nästan) över

Aktiviteten här har varit låg och det beror på att en era nu är (nästan) över. Våra kvällar ser inte ut som förr. Sonen som fyller 14 snart är inte så intresserad av högläsningsstunden längre och det är ju knappast något konstigt med det, men lite sorgligt är det.

Så är det då det där lilla ordet "nästan". I början av maj kommer nämligen den sjunde och sista boken i serien om Septimus Heap ut och den måste vi ta oss igenom tillsammans. Något annat känns orimligt, och det håller till och med sonen med om, så detta blir vår final.

Dottern och jag kommer nog att fortsätta ett tag till men bloggen tar en obeslutad/obestämd paus eftersom den varit till för våra gemensamma läsupplevelser. Återstår att skriva ut text och listan över böcker vi läst och arkivera till ålderdomen, men vi får ta det efter finalrecensionen av Septimus Heap.

När jag skriver detta är högläsning hetare än någonsin! De dåliga resultaten i PISA-undersökningarna om svenska skolbarns kunskaper har satt läsförståelsen i fokus och därmed bristen på högläsning. Vi läser inte lika mycket för barnen helt enkelt. Även om jag tror mig ha gjort en insats för barnens språkutveckling så är det ju ändå inte därför vi har läst ihop. Det har byggt på lust. Lust till att dela läsupplevelser med någon annan (hur många bokklubbar finns det inte i Sverige? Detta är en till). Det har byggt på att det är avkopplande och mysigt att få en lugn stund ihop på kvällen och det har byggt på min nyfikenhet att få ta del av alla fantastiska böcker som kommit ut under de 20-30 år som inte jag ägnat åt barn- och ungdomslitteratur. Men nu är det snart slut och så får jag hoppas på lite barnbarn framöver så jag kan ta igen de kommande 20 årens barn- och ungdomsböcker. Men Max-böckerna har jag sparat. Klassiker håller.