Läsupplevelse från förr - Igraine den modiga

När jag gnällde som mest över bristen på tjejhjältar kom jag på att vi ju läst om en kvinnlig riddare men hade glömt bort vad boken hette. Under dagens biblioteksbesök hittade jag boken och skämdes lite när jag såg att det var en Cornelia Funke-bok. Det känns som jag borde kommit ihåg det eftersom hon är en favorit i hushållet.

Hur som helst heter boken Igraine den modiga och kan rekommenderas. Rolig och lätt att läsa högt. Båda barnen gillade den och så en tjej som hjälte.

Krigarprinsessans hemlighet utläst - och omtyckt

Ännu en sen kväll för att vi inte kunde sluta läsa. Jag tyckte slutet blev lite rumphugget. Som om författaren plötsligt fått bråttom att avsluta sin bok för att hinna till ett viktigt möte...

Det som framför allt började som ett sökande efter att hitta den familj hjältinnan kommit bort från, sin kentaurfamilj, blir plötsligt inte så intressant och ett nytt mål sätts upp. Men en riktig överraskning väntar på slutet! En som ingen av oss förväntat oss, det var kul.

Barnen tyckte boken var väldigt bra men inte lika bra som Zizou Corders andra böcker om Lejonpojken som vi läste i våras. Jag håller med men gillar att det var en tjejhjälte. Ska man välja så börjar man med Lejonpojken.

Krigarprinsessans hemlighet

Den här boken är ny och lånades av två anledningar.

• Författaren är Zizou Corder (pseudonym för Louisa Young) som också skrev böckerna om Lejonpojken som vi alla tyckte riktigt mycket om.
• Boken har en tjej i huvudrollen! Äntligen. Att det ska vara så himla svårt. Visserligen måste hon låtsas vara en kille men anledningen till det är intressanta att diskutera med barnen om.

Amuletten från Samarkand

Så då gav vi oss på en riktig utmaning. Amuletten från Samarkand av Jonathan Stroud. Det är första delen i en triologi om den kaxiga anden Bartimaeus. Historien utspelar sig i en värld som bär drag av vår egen, i vår egen tid, men som styrs av en magikerklass. Tröttsam frånvaro av tjejer...

Boken handlar om magikerlärlingen (och underbarnet) Nathaniel. En inte särskilt sympatisk "hjälte" vilket är skönt. Blir mindre präktigt då och lite mer intressant. Anden Bartimaeus är sarkastisk och dryg och står för de mer underhållande kommentarerna i boken. Den var svår att läsa högt. I kapitlen där Bartimaeus är berättarröst finns en mängd fotnoter och det var inte helt lätt att få flyt på läsningen när man måste infoga den texten.

Maffig bok på många sätt. Tjock, och svåra ord, men barnen tyckte den var spännande. Dottern, som är åtta år, somnade dock påfallande ofta... Nu efteråt säger hon att hon gillade den men jag tror att de långa beskrivningarna av omgivningar, det lite komplicerade språket och en inte helt lättillgänglig story fick henne att tappa koncentrationen och dåsa till. Vi lånade fortsättningen och började lite smått på den men bestämde oss faktiskt att ta en paus från Bartimaeus och läsa något annat emellan. Trots att boken fick tummen upp tror jag vi alla tre kände för omväxling.

Starcross - sen recension

Starcross lästes ut och gillades men fick inga överdrivna lovord. Det finns ytterligare en del i serien men nu tar vi nog en paus och läser lite annat emellan. Positivt med boken var helt klart illustrationerna som är detaljrika och fantasieggande. Vi läser oftast böcker utan illustrationer så det var en trevlig omväxling. Problemet med mesiga tjejer kvarstår. Boken efter Starcross hade även den en pojke i huvudrollen men sommarens läsning har åtminstone burits fram av en krigarprinsessa (återkommer om detta).