Aktiviteten här har varit låg och det beror på att en era nu är (nästan) över. Våra kvällar ser inte ut som förr. Sonen som fyller 14 snart är inte så intresserad av högläsningsstunden längre och det är ju knappast något konstigt med det, men lite sorgligt är det.
Så är det då det där lilla ordet "nästan". I början av maj kommer nämligen den sjunde och sista boken i serien om Septimus Heap ut och den måste vi ta oss igenom tillsammans. Något annat känns orimligt, och det håller till och med sonen med om, så detta blir vår final.
Dottern och jag kommer nog att fortsätta ett tag till men bloggen tar en obeslutad/obestämd paus eftersom den varit till för våra gemensamma läsupplevelser. Återstår att skriva ut text och listan över böcker vi läst och arkivera till ålderdomen, men vi får ta det efter finalrecensionen av Septimus Heap.
När jag skriver detta är högläsning hetare än någonsin! De dåliga resultaten i PISA-undersökningarna om svenska skolbarns kunskaper har satt läsförståelsen i fokus och därmed bristen på högläsning. Vi läser inte lika mycket för barnen helt enkelt. Även om jag tror mig ha gjort en insats för barnens språkutveckling så är det ju ändå inte därför vi har läst ihop. Det har byggt på lust. Lust till att dela läsupplevelser med någon annan (hur många bokklubbar finns det inte i Sverige? Detta är en till). Det har byggt på att det är avkopplande och mysigt att få en lugn stund ihop på kvällen och det har byggt på min nyfikenhet att få ta del av alla fantastiska böcker som kommit ut under de 20-30 år som inte jag ägnat åt barn- och ungdomslitteratur. Men nu är det snart slut och så får jag hoppas på lite barnbarn framöver så jag kan ta igen de kommande 20 årens barn- och ungdomsböcker. Men Max-böckerna har jag sparat. Klassiker håller.
