Mesiga tjejer och oproblematisk kolonialism

Starcross är spännande och rör sig i ett mycket fantasieggande landskap. Kombinationen av 1800-tal och rymden är läcker och känns lite ny. Men syster Myrtle i historien är en mes. Visst tuffar hon till sig ibland och kan trots hennes besatthet av att uppföra sig rätt och se ut som en dam föra handlingen framåt även handgripligen. Men det tillhör undantagen, och hela tiden med kommentaren att detta egentligen inte anstår en ung dam. Suck. Jag fattar att det ska utspela sig i en tid där 1800-talets seder och bruk, uppförandekoder och annat ska gälla men det stör mig ändå.
Ett annat probelm är bristen på politisk medvetenhet. Att Storbritannien koloniserar rymden med allt vad det innebär verkar här helt bekymmersfritt. Urinvånare på Mars och Jupiter får glatt maka på sig. Det är nästan så att man längtar till 70-talet och dess Proggiga barnböcker.

Nå, denna brist på resonemang får väl uppmärksammas av mig. Dags att diskutera kolonialism så att en 8-åring och 11-åring förstår alltså. Kan bli tufft...

Nästa bok - Starcross

Nu hade vi för en gång skull en bok på vänt. Starcross är fortsättningen på Larklight och har en galet spännande prolog. Vi kastas in i ett nytt äventyr som börjar strax efter att äventyren i Larklight avslutades.

Drakryttaren utläst - dålig mamma tvingar sina barn att vara vakna till 22.15

Men vi var tvungna att läsa ut boken, det är mitt försvar. Fast det blev lite sent.

Slutet var genomlyckligt. Jag hade nog väntat mig en obehaglig överraskning med något oväntat dödsfall men icke. Barnen jublade och gav boken betyg 5 av 5. Samma betyg har de flesta andra böcker vi läst fått... Jag får nog jobba lite på deras mer kritiska ådra eller så är jag helt enkelt fantastiskt skicklig på att välja högläsningsböcker. Jag hoppas på det sistnämnda.

Jag ger också boken bra betyg. Vad gäller högläsningsvänligheten får den absolut högsta betyg. Det är synd att tjejer alltid är så frånvarande. Det gäller många böcker vi läst de senaste åren med "Den mörka materian"-triologin som ett lysande undantag där huvudpersonen är en tjej (en ära hon visserligen får dela lite i del 2 och 3). Annars är det grabbar och åter grabbar med tjejer i biroller. Nu har jag lovat att vi ska läsa fortsättningen på Larklight - Starcross - och där är huvudpersonen=berättarjaget åter en pojk.

Nä jag hinner inte läsa så mycket längre...

Här om dagen fick jag frågan om jag läser mycket och svarade utan att tänka efter att nej, det gör jag tyvärr inte. Ändå läser jag massor av böcker på ett år med mina barn... Så läser gör jag ju definitivt. Varför föll det bort ur svaret?
Vad jag egentligen menade var nog att jag på intet sätt kan hänga med i litteraturdiskussioner längre. Det är sällan jag läst de böcker som är mest på tapeten. Både av de som diskuteras runt fikabordet och de som diskuteras på kultursidor/bloggar/tv/radio. Så kanske svaret är att det diskuteras för lite om barn- och ungdomsböcker! För om någon frågar om lästips för barn är jag unstoppable. Jag pratar till någon börjar gäspa.

Mina läsupplevelser med barnen är påfallande ofta, men absolut inte alltid, stora läsupplevelser. En del av böckerna kan kategoriseras under "god litteratur". Men själva läsupplevelsen är helt annorlunda än när man läser tyst och själv. För det första går det mycket lååångsammare. Vilket för det mesta är bra. Man suger mer på varje ord och upptäcker ord man inte kan eller glömt att använda på sistone. Sedan avbryter man sig och måste förklara saker lite då och då. När vi läser "Tre deckare" (kategoriseras nog inte under god litteratur) så får man exempelvis förklara det här med att telefon inte alltid var självklart och att telefonkiosker var ett tänkbart alternativ för en del på tidigt 60-tal. När jag läste hela "Mörka materian"-triologin insåg jag att mina barn var fullständigt obildade när det kom till berättelserna ur bibeln. Adam och Eva, ängeln Gabriel, Gud, Jesus och så den där helige anden (inte helt lättförklarad kan jag meddela). Igår hamnade vi i en diskussion huruvida alla drakar har vingar. Per definition alltså.