Böcker vi läst tillsammans - nästan alla...

Bartimaeustriologin - Amuletten från Samarkand
Bortom Spiderwick 1 – Najadens sång
Bortom Spiderwick 2 – Ett jätteproblem
Bärnstenskikaren
Den skarpa eggen
Det levande slottet
Doktor Proktor och världens undergång. Kanske
Drakryttaren
Ett spöke för mycket
Fablehaven - den förbjudna skogen
Guldkompassen
Harry Potter och de vises sten
Hicke Hiskelig - Hur du (nästan) korsar Atlanten
Hicke Hiskelig - Hur du blir en riktig hjälte
Hicke Hiskelig - Hur du blir pirat
Hicke Hiskelig - Hur du pratar med drakar
Hicke Hiskelig - Hur du stjäl en potatis
Hicke Hiskelig - Hur du tränar din drake
Igraine den modiga
Krigarprinsessans hemlighet
Larklight
Lejonpojken
Lejonpojken 2 - Jakten
Lejonpojken 3 - Uppgörelsen
Löjliga familjerna
Mio min Mio
Nabus bok
Ronja Rövardotter
Septimus Heap - Alkemisten
Septimus Heap - Elden
Septimus Heap - Magi
Septimus Heap - Mörkret
Septimus Heap - Sirenen
Septimus Heap - Skuggan
Septimus Heap - Sökandet
Skuggan över stenbänken
Skuggan över stenbänken
Skulduggery Pleasant del 1
Skulduggery Pleasant del 2 - en lek med elden
Skulduggery Pleasant del 3 - de ansiktslösa
Spiderwick 1 – Vättar i väggen
Spiderwick 2 – Stenens öga
Spiderwick 3 - Lucindas hemlighet
Spiderwick 4 - Järnträdet
Spiderwick 5 – Mulgaraths vrede
Spökjägarna får det hett om öronen
Spökjägarna och den blodiga baronessan
Starcross
Vargbröder
Vargbröder - Demonernas port
Vargbröder - Havets fångar
Vargbröder - Jagad av klanerna
Vargbröder - Ondskans schaman
Vargbröder - Vålnadernas berg

This is the end my friend

Sista boken om Septimus Heap är utläst och därmed är det definitiva slutet för denna blogg kommen. Och det är dags. Sonen hängde inte med till slutet, Septimus sista äventyr lockade inte tillräckligt mycket. Dottern och jag läste ihop och kommer nog fortsätta att göra det lite till men vår lilla "bokcirkel" finns inte kvar. Sista boken om Septimus kändes också litet trött. Den knöt bara delvis ihop säcken och ett problem under läsandets gång var att både Sara och jag glömt en del som hänt i de andra böckerna. Böckerna innehåller ett myller av människor och spöken och eftersom inget personindex finns så är det lite knepigt att hålla ordning på alla. Jag hade önskat en något kortare, tätare historia och lite utförligare om vad som hände våra hjältar.

I stort sett har ändå Septimus med vänner (och fiender) varit en mycket angenäm bekantskap och rekommenderas både som högläsning och att läsa själv men då bör man nog vara något äldre än 11 som dottern är.

Återstår bara att skriva ut och spara bloggen, tacka barnen för alla roliga, härliga läsupplevelser och säga hej!

En era är (nästan) över

Aktiviteten här har varit låg och det beror på att en era nu är (nästan) över. Våra kvällar ser inte ut som förr. Sonen som fyller 14 snart är inte så intresserad av högläsningsstunden längre och det är ju knappast något konstigt med det, men lite sorgligt är det.

Så är det då det där lilla ordet "nästan". I början av maj kommer nämligen den sjunde och sista boken i serien om Septimus Heap ut och den måste vi ta oss igenom tillsammans. Något annat känns orimligt, och det håller till och med sonen med om, så detta blir vår final.

Dottern och jag kommer nog att fortsätta ett tag till men bloggen tar en obeslutad/obestämd paus eftersom den varit till för våra gemensamma läsupplevelser. Återstår att skriva ut text och listan över böcker vi läst och arkivera till ålderdomen, men vi får ta det efter finalrecensionen av Septimus Heap.

När jag skriver detta är högläsning hetare än någonsin! De dåliga resultaten i PISA-undersökningarna om svenska skolbarns kunskaper har satt läsförståelsen i fokus och därmed bristen på högläsning. Vi läser inte lika mycket för barnen helt enkelt. Även om jag tror mig ha gjort en insats för barnens språkutveckling så är det ju ändå inte därför vi har läst ihop. Det har byggt på lust. Lust till att dela läsupplevelser med någon annan (hur många bokklubbar finns det inte i Sverige? Detta är en till). Det har byggt på att det är avkopplande och mysigt att få en lugn stund ihop på kvällen och det har byggt på min nyfikenhet att få ta del av alla fantastiska böcker som kommit ut under de 20-30 år som inte jag ägnat åt barn- och ungdomslitteratur. Men nu är det snart slut och så får jag hoppas på lite barnbarn framöver så jag kan ta igen de kommande 20 årens barn- och ungdomsböcker. Men Max-böckerna har jag sparat. Klassiker håller.

Skuggan över stenbänken

De flesta i min ålder (antagligen mest kvinnor) har nog läst Skuggan över stenbänken av Maria Gripe. En monsterhit när den kom 1982. Jag minns att jag fick den i julklapp och gissar att den var utläst innan nyår. Det är också en bok som har fått följa med i bokhyllan genom åren, i alla olika hem jag/vi bott. När nu inte sista delen av Septimus Heap kommer ut på svenska förrän i maj (suck) och biblioteket inte var öppet när vi behövde ny bok så plockade jag fram den och frågade om vi kunde prova. Barnen är ibland överdrivet skeptiska till mina gamla läsupplevelser (Lex Millans märkvärdiga mormor ) med undantag av Löjliga familjerna så klart men vi satte igång efter att jag intygat att den är väldigt spännande. Det tyckte ju i alla fall mitt 11-åriga jag.

Sonen, nu 13 år, är inte lika intresserad längre av att lyssna när jag läser och den här boken är inte riktigt hans grej men dottern gillar den. Vi har kommit halvvägs och vi tycker båda den är spännande men det är mycket som jag totalt glömt. Klassperspektivet är ett av dem och historien om den lille pojken som far illa hos sin mamma som är "nattfjäril" har jag inte något som helst minne av. Lika bra för nu blir det mer spännande för oss båda även om jag redan vet vilket som blir det "stora avslöjandet" i slutet. Men det håller jag tyst om. Också här.

Om läsning, barnböcker och Max napp

Mina barn är väldigt "ordglada", och vi pratar mycket, hela tiden, och gärna i munnen på varandra. Säkert väldigt frustrerande för en del av våra vänner, bekanta och släktingar.

Ibland funderar jag på vad som är hönan och ägget: Jag läser högt för att de gillar ord, text, böcker etc. - eller de är bra på ordförståelse, läsförståelse etc. just för att jag läser högt. Den tråkiga sanningen ligger säkert någonstans mitt emellan men i mina mer högfärdiga stunder tänker jag så klart att det beror på det sistnämnda.

Och så idag hamnade jag i stadens bästa bokhandel och kände plötsligt ett styng av avund på alla dem som var där med mindre barn och som precis är i början av läs- och ordäventyren. Det har kommit så många nya böcker för mindre barn som jag inte kommer att läsa utom möjligen för ev. barnbarn men då känns de troligen redan för gamla....

Men Max-böckerna verkar fortfarande vara storsäljare. Sonen kunde, helt utan ord, återberätta hela Max napp med hjälp av ljudeffekter och hitte-på-ord. Fantastisk bok och bokserie som fortfarande finns kvar i huset.

De behåller jag till barnbarnen.

Skulduggery Pleasant - del 2

Nu har vi precis avslutat del två i serien om skelettdetektiven Skulduggery Pleasant - En lek med elden. Egentligen är inte Skulduggery huvudperson utan - hör och häpna - en tjej! Tjejen Stephanie som också går under sitt antagna namn Valkyrie Cain är ovanligt tuff. Hennes medhjälpare är förutom Skulduggery en annan tjej (!) vid namn Tanith. Så inget gnäll i detta blogginlägg om mesiga tjejer, att inga tjejer är huvudpersoner o.s.v. Det sparar jag till en annan gång för jag är helt övertygad om att detta ämne kommer upp igen.

Det här är en rätt otäck bok. Dottern vill att jag ska skriva att den är bra, rolig och spännande men antagligen lite för läskig för yngre barn - och då menar hon barn i sin egen ålder. Så vänta med denna några år och om ni slutat med högläsning då så rekommenderas den som en bok att läsa själv när man går på högstadiet ungefär.

Nu är det tomt i kön... Vi vet inte vad som blir nästa. bok. Jag vill nog läsa något annat än ytterligare en Skulduggery men egentligen vill vi alla tre läsa sista Septimus Heap-boken. Vi får nog maila förlaget och fråga hur det går med den däringa översättningen. De har ju haft flera veckor på sig.

Påminner om Löjliga familjerna av Gunnel Linde

Återvinning är bra och här återvinner jag nu ett blogginlägg som jag skrev för två år sedan - mest för att jag tycker att denna bok är alldeles för bortglömd och det är fel, helt enkelt fel!

Konstigt nog (eller inte... har inget bra svar på det) har jag inte läst särskilt många böcker från min egen barndom för barnen. Ett lysande undantag är dock Löjliga familjerna av Gunnel Linde. 

Vi älskar den här boken! 

Familjerna som bor på Rad-i-radhusgatan heter Ingalunda (mamma heter Nejvor och ett av barnen Näppeligen), Jajamenson, Nannandag (dottern har det fyndiga namnet Manjana), Påstubben, Hålligång, Läggav, Påhitt, Fixare och så Gubben Lagom. Idag funderade vi på att läsa om den en gång till. Dottern tycker inte hon minns allt, mer än att den var rolig. Vi konstaterade att familjen Läggav nog var roligast, och tyckte nästan mest synd om Jajamenson som aldrig kan säga nej - vilket öde...