De flesta i min ålder (antagligen mest kvinnor) har nog läst Skuggan över stenbänken av Maria Gripe. En monsterhit när den kom 1982. Jag minns att jag fick den i julklapp och gissar att den var utläst innan nyår. Det är också en bok som har fått följa med i bokhyllan genom åren, i alla olika hem jag/vi bott. När nu inte sista delen av Septimus Heap kommer ut på svenska förrän i maj (suck) och biblioteket inte var öppet när vi behövde ny bok så plockade jag fram den och frågade om vi kunde prova. Barnen är ibland överdrivet skeptiska till mina gamla läsupplevelser (Lex Millans märkvärdiga mormor ) med undantag av Löjliga familjerna så klart men vi satte igång efter att jag intygat att den är väldigt spännande. Det tyckte ju i alla fall mitt 11-åriga jag.
Sonen, nu 13 år, är inte lika intresserad längre av att lyssna när jag läser och den här boken är inte riktigt hans grej men dottern gillar den. Vi har kommit halvvägs och vi tycker båda den är spännande men det är mycket som jag totalt glömt. Klassperspektivet är ett av dem och historien om den lille pojken som far illa hos sin mamma som är "nattfjäril" har jag inte något som helst minne av. Lika bra för nu blir det mer spännande för oss båda även om jag redan vet vilket som blir det "stora avslöjandet" i slutet. Men det håller jag tyst om. Också här.
