Septiums Heap vs. Fablehaven: 1-0

Barnen ville inte läsa del två av Fablehaven. Vi fastnade aldrig riktigt och jag är inte säker på varför. Det är en ganska läskig historia och barnen som är huvudpersoner känns utsatta, de vuxna försvinner nämligen spårlöst, men jag är inte säker på att det är förklaringen. Tokroligheter saknas, det ska "bara" vara spännande och då var det inte spännande nog helt enkelt. Istället har det nu blivit Septimus Heap för hela slanten.

Först ut var bok 1: Magi, som barnen tyckte var så galet spännande att vi genast var tvungen att läsa del två: Skuggan. I böckerna avslutas oftast huvudhistorien men mycket återstår att få reda på vilket lockar till läsning av fortsättningen. Påminner på det sättet lite om Harry Potter. Det är ordrika, tjocka böcker men jag gillar dem också så läsa går finfint. Däremot är det svårt att lägga ifrån sig böckerna mot slutet - som alla bra böcker - så de sista kvällarna kräver viss planering eller dåligt föräldraskap (d.v.s. det innebär att barnen kommer i säng på tok för sent och är halvdöda under följande skoldag...)